hiss: att det kommit fram rätt många svenska låtar på senare år med mer varierade budskap än "åh baby jag är så käär jag kan inte vara uutan dig"

diss: att radiokanalerna inte fattat att låtar med lite djupare text kanske inte "tål" att spelas en gång i timmen. Jag menar, vem orkar/vill höra sorgliga saker som Jag och min far, Strövtåg i hembygden eller Vårens bästa dag på repeat dygnet runt?

Hiss: Pop, disco, schlager, 70-, 80- och 90-tals disco.
Diss: Pumpanxde techno, melodilös hårdrock, death metal.

Hiss: variation och känsla Diss: skrän.

 Håller med dig, kompis! Kramar om…