Nej! Absolut inte, man ska lyssna på det man tycker om. 👍

Håller med #1 , man lyssnar på det man vill och det man tycker om. Det finns ingen musik som bara en viss åldersgrupp får lyssna på, det är ju löjligt.

Jag tycker att man ska lyssna på det man tycker om.

Däremot, så har man forskat på detta, fick jag veta under en psykologilektion, och kommit fram till att man som vuxen (vilken ålder man har när man räknas som "vuxen" i dessa undersökningar framgick ej) så går man istället tillbaka och lyssnar mycket på sådan musik som man lyssnade på som tonåring.

Och det slog mig, att jag är över trettio och gillar ju faktiskt Nirvana, Green Day, Oasis mfl som var riktigt stora under 90-talet 😃

Håller med alla ovan! #3 Också märkt att det är så D: Har märkt att man periodvis går tillbaka och om man var inne på en viss genre, så utforskar man ofta subgenres.

Japp.. så är det, det jag växte upp med är det som gäller som riktig musik!

Det som är nyare är fjortispop, det som de äldre gillar är gammelbumpa!

Tacka vet jag Jimmi Hendrix, Frank Zappa, Led Zeppelin, Eric Clapton Beatles, Rolling Stones, Allman Brothers, The animals.. det var drag under galoscherna!

#5

Hahahaha, ditt inlägg fick mig att tänka på en gammal gubbe som grät ut i lokaltidningen. Det spelades ju ingen riktig musik längre på radion, bara en massa dunka-dunka 😃

Håller med er! Men visst är det så att musiken har hamnat i olika fack? Kanske inte musiken i sig men många band och artister. Till exempel pojkband, är man över 30 så är det jättekonstigt att man lyssnar på till exempel One Direction men man kan som 30åring lyssna på Backstreet Boys.

Har det då med det som #3 säger, att man går tillbaka för att lyssna på den musik man lyssnade på när man var yngre? Att One Direction är såpass nytt att man som äldre inte är bekant med den typ av musik, att man då ser det som att man helt enkelt inte "ska" lyssna på den typ av musik?

Tycker detta är en väldigt intressant fråga så jag har väldigt mycket tankar och frågor, kul att se hur ni tycker och tänker!

#6

Jaaa.. de sjunger ju inte ens, de pratar till musiken.. tror de kallar det för prapp eller något?🤪

Näemen altså.. musik handlar om känslor, och varje generation växer upp med sina artister och fastnar för några, antagligen de som bäst skildrar ens egen situation/kynne och sociala status/situation!

De artister som inte skildrar/ger uttryck för strömningar i tiden lär inte slå särskildt mycket!

Musik är inget annat än poesi till musik.

Jag tror att de som ändrar smak ofta är sådana som är lite osjälvständiga och påverkas av omgivningen. För min del var jag tidigt  lite "lillgammal" i min musiksmak eftersom jag var sladdbarnet i syskonskaran, så jag lyssnade på jazz och femtiotalsschlager, och den första LP-platta jag önskade mig var en operettskiva. I tonåren hade jag en mycket klok musiklärare, som lärde oss att lyssna på klassisk musik, även vi som inte själva spelade eller sjöng. Sedan kom rock, skiffelmusiken, dixieland, pop, visor,  blues, soul och indie, och jag har inte lämnat någon  musikstil bakom mig, utan trätt upp dem som smultron på ett strå. Jag ser inga problem utan bara glädje i att kryssa mellan olika genrer.

Tror One direction kommer vara likvärdigt med Backstreet Boys om några år, för småtjejerna (oftast) som lyssnar på det alltså. Brukar oftast lyssna på Bsb för nostalgiska skäl och de har ju infallit sig i en 'egen genre' - 90-talsmusik. Kan tänka mig att fansen till One Direction kommer göra samma sak om några decennier och se bandet som nostalgisk '10-musik.

#9 Det är nog väldigt olika. Kan vara omgivningen men kan också vara en själv och olika perioder man går igenom i livet. Jag personligen har minst ett band att nämna vid varje period i mitt liv och ingen av dem är den andre lik haha.

#10 Ja, det är klart!
Men tänker mer på om det är konstigt att se äldre lyssna på en musikstil som anses vara för den yngre generationen på grund av att samhället har fått en att tänka på detta sätt eller är det för att man helt enkelt som äldre går tillbaka till den musik man en gång lyssnade på och att det är så det "ska" vara.

Har svårt att skriva i ord hur jag tänker, känns som att jag säger emot mig själv lite.

Jag är idag 19år, lyssnar på det mesta som kommer i min väg - ofta större hardcore, posthardcore, metalcore mf.l band. Vissa klassas som "fjortiscore", är det för att det är den yngre generationen som lyssnar på bandet? Eller handlar det om att musiken är ung och inte kan jämföras med de äldre banden?

Varför måste ett band/en artist få ett "namn" som har med ålder att göra? Vad är det som gör att det är så fel för en äldre att lyssna på band/artist som är yngre än vad själva personen är? Varför säger folk "Lyssnar du på det? När tänker du växa upp?"?

Jag har en väldigt massa frågor men inga svar, mer än att folk är idioter men det är ett dumt svar. 🤦‍♂️

Jag är hårdrockare sedan 30 år tillbaka. Dock har jag svårt för den nya typen av hårdrock men grupperna från 70-80-talen hänger kvar. Numera turnerar många av dessa grupper omkring i Sverige och publiken är ofta 40 plusare. Varför byta genre när jag är 40 när mina idoler från tonåren numera är aktiva 65 plusare och kör sina hårdrockslåtar hårdare än någonsin?..

För min del så har jag fastnat i d jag hörde tidigt, -50-60 talsmusik över huvud taget lättsam musik från den tiden, spelglädje, melodi och optimism va d i musiken då,  mycke av d nya e mörkt å tungt,  men d e va jag tycker,  å jag brukar tycka rätt😃