spännande, jag kan verkligen se vad du menar! och jag förstår också varför de kan krocka. 
alla ser vi på de olika och själv sätter sig musik med själ i lite djupare än annan musik i mig. musik med lite historia, något man kan relatera till eller känna en känsla av. 

banden du nämner (Kings of Leon, Mando Diao och Green Day) gör musik många kan relatera till, och ser antagligen som du också säger sig  själv som underhållare. för det är som du säger stor skillnad på musikaliska underhållare och musikaliska konstnärer.
det jag inte förstår är varför du låter dem utesluta varandra? 
Njuter man av en låt eller musikstycke så varför inte bara ta de till sig? 
varför stänga in sig i en box där allt måste ha en djupare betydelse av någonting? 
visst är de spännande med ny exprimenterande musik, alla har vi våra olika genrar, men i de stora hela handlar väl musik om att njuta? 

Du verkar va inne lite på samma banor och jag håller med dig om att de kan samexistera, du har en stor poäng. :) Försöker inte omvända någon, jag försöker förstå. Jag kan bara inte för min värld förstå tänket, hur kan man inte vilja ge ett eget uttryck? För så låter det i mina öron, det är bara ett tuggande av något gammalt konservativt, tråkiga ramar av något som var nytt och spännande för decennier sedan. För mig är det enbart gjort för marknad och gör man konst för en marknad så är det som att ta något heligt och sälja det i en souvenir shop. Det är som för en kristen att ta ut krucifixet ur kyrkan, inte för mission utan för att sälja det bara för att någon vill köpa det.

Jag vet inte om njutningsfaktorn. Musik kan vara njutning men kan också vara en kommunikationskanal eller en form av magi där man försöker manipulera människor. Musik är oerhörd makt i sitt rätta sammanhang. För mig är inte musik enbart njutning, det kan vara terapi, det kan vara magi, det kan vara kommunikation och det leder nödvändigtvis inte alltid till njutning såvida man inte njuter av hat, av obehag och manipulation.

ja tycker detta är en jätteintressant! 
du har rätt i att det är mer än en njutning!  jag har så svårt att få fram vad jag menar :) musik är självklart ett redskap för så mycket mer. 
men jag menade allmänt att välja om det duger endast genom att forska i vad musiken betyder eller kommer ifrån känns lite instängt.

men njutningen menade jag att man lyssnar väl i allmänhet på musik för att man tycker det är bra, för att få ut något positivt av de?
visst kan den göras för att manipulera men du lyssnar ju inte för att bli manipulerad.  
visst kan jag lyssna på musik som är hatisk eller deppig, men aldrig för att bli hatisk eller deppig, just för att iaf jag någonstans inte vill känna mig ensam om vad jag känner. och det är väl som du nämde en slags terapi.

missade svara på "Jag kan bara inte för min värld förstå tänket, hur kan man inte vilja ge ett eget uttryck?" 

vi människor är mer lika än vi tror, och rädda för att inte passa in, det gör att många frigör sig från att tänka själva och på så vis inte känna sig behövda att hävda sig i ett eget uttryck.
det är lätt att tycka och gilla som någon annan.
vissa av oss har starka åsikter om saker och känner starkare behov av att vara mer än en grupp av människor. och det är väl dom mäniskorna som både skapar och söker något mer unikt.
varför det är så är väl svårt att säga, antingen finns de i oss, eller så har de med uppväxt och erfarenheter att göra.

Jo jag förstår vad du menar. Absolut är det så. Jag lyssnar på musik jag njuter av. Däremot för att kunna njuta måste det vara rätt människor bakom XD Annars är de inte värdiga min uppmärksamhet. Jag tappar intresset hur fort som helst och det är mer det som är kärnan i vad jag vill säga. Folk njuter av musik men jag kan inte njuta om det inte är tråkiga, slöa människor bakom som inte har några visioner.

Exempel är när jag lyssnat på De mysteriis dom sathanas av Black Metal bandet Mayhem några gånger och tyckte den var skit bra. Det fanns en dramatik, en ståndaktighet och helt galna texter om självmord och död. Särskilt sången tyckte jag var skit bra, innovativ, massa olika röstlägen och tillochmed clean sång på en black metal skiva. Jätte fascinerande och välspelat/sjungt och så får jag reda på att sångspåren är lagda av en inhyrd snubbe från ungern som sjöng in låtarna under en kort period istället för snubben som skrivit texterna och vart med och skrivit låtarna och då föll allt pladask. Jaha? De har bara tagit nån galen psykotisk snubbe från ungern för att dom tyckte han hade en äcklig BM röst att sjunga in en annan död snubbes texter. Det är bara skådespeleri och stundtals låter det som om han inte fattar vad han själv sjunger, han menar det liksom inte. :P

Jag tänker mer ur artisternas synpunkt. Hur kan de vilja sälja sig på det sättet? Det måste vara roligare att göra lite personlig musik. Om de inte menar något med vad de gör utan bara söker cash, ära och berömmelse, vad finns då kvar? Då är det ju bara sport kvar. Då kan man lika gärna kolla på tennis XD

hehe jo jag förstår vad du menar :) 
där hade jag med blivit besviken men jag hade nog fortfarande gillat å lyssnat på låten om jag tyckt den va bra innan

#4 Jaa så är det delvis. Jag vet inte det där med passa in dock. Jag är livrädd för att passa in, att vara en i en stor massa av människor som inte tänker fritt och bara följer strömmen (oj vad festad jag blev att skriva "go with the flow"). Däremot har jag ett behov av gemenskap, vi har ett behov av gemenskap och av likar.

Ibland krävs en kontrovers, det är kontroverserna och det där spretiga som sticker ut som tar oss frammåt. Jag värderar progression över bakåtstävande tuggande som inte åstadkommer någonting, därför skulle jag rent filosofiskt aldrig sätta mig ner och skriva en punklåt, en poplåt eller en metallåt. Jag lämnar det åt andra men jag förstår dem fortfarande inte.

#6 Haha, jaa det kanske är det mest sunda och lättaste men jag kan inte förmå mig.

morfarlum.du låter som en riktig sökare tycker jag.kul!det finns ju massor av kompromisslösa musiker som gör rolig musik,men nästan alla konstnärer får sina influenser utifrån.det mest banala kan vara lika viktigt som det pretentiösa.sen kan man ju diskutera om vad som är banalt